Förenkling


Jag styr sakta båten in mellan de två långsmala öarna. Släpper på gasen och ligger och guppar. Backar. Kommer i läge för att förenkla vyn till bara vatten, klippor, träd och moln. Molnen tornar upp sig bakom ön. Över fastlandet långt borta. Innan jag började att observera naturen visste jag inte att molnen förändrades så fort. Det går från en minut till en annan.
Nu hinner jag inte ta in det jag ser, och jag förenklar. Jag fotograferar det första, det tydliga. Bilden har som alla andra brister, men de döljer sig inte som de gör i ett komplicerat motiv. Jag känner dem. Den enkla bilden är en vila i en komplicerad värld.
Molnen drar förbi, knådas ihop, växer och tumlar runt där uppe. De mörka molnen drar till sig blicken. Det är dem vi måste ha koll på ute till havs. Tecken på oväder. När drar det ihop sig?
Jag älskar det utsatta läget. Att vara en liten människa i en stor natur som kan bli hänsynslös. Allt kommer i rätt perspektiv. Ju längre ut från fastlandet, ju längre ut från det trygga och det säkra, desto mer lever jag. Idag är familjen med. Idag stannar molnen inne över fastlandet. Idag slumrar allt i solen. Vi åker sakta vidare, krypkör mellan Västervärnsingarnas södra spets och de små skären. Ljusa klippor skymtar förbi under vattenytan. Där ute står träden glest och väntar.

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte.